dahlstrommarna

Ja, nu är det bara några dagar kvar tills vi åker söderut, jag och de stora barnen. De, och jag, längtar otroligt mycket. Denise kan fråga flera gånger per dag hur många dagar det är kvar.

Hon är ju så rolig, häromdagen så höll hon upp en leksak som är Charlies som hänger i ett snöre. Hon höll den framför Liam och gungade den fram och tillbaka. Hon frågade Liam; - Får jag intressera dig? Alltså, hon menade hypnotisera. Ha ha, Liam brukar leka det ibland och nu ville alltså hon också leka samma.

Ett par ord som förekommer ofta här hemma nuförtiden är fräckt, och attans. Allt är fräckt; bilder, ljud, tv, händelser.... När Liam spelar tv-spel med sin kompis Daniel så hör man nästan bara attans.

Oj, oj, nu står det barn i kö och vill ha min hjälp, bäst att lämna datorn.

Idag har Liam haft en kompis hemma, Tova. När Denise kom hem från dagis så satt hon med oss vid bordet lite och pratade med Tova. Jag hör hur Denise frågar var de bor någonstans. Tova försöker förklara att de bor i ett hus där de håller på att bygga om. Det är inte målat ännu. Då frågar Denise: -Har ni skinnplankor? Ingen fattade alls vad hon menade. -Ja, som de har här hos Hedda.(grannen som har renoverat huset) Då ramlade poletten ner och jag förstod... hon menade att det var omålade plankor på väggen... skinnfärg....

Idag så fick mina stora barn en riktig överaskning. Jag och en kompis har bokat en resa till Kreta om ett par veckor, (om det nu lyfter några plan då) och när jag hämtade Liam från skolan så berättade jag för honom, och han blev jätteglad och tyckte det skulle bli såå roligt. Han ville vara med när jag skulle berätta för Denise, för han ville berätta vilka som skulle med. Sagt och gjort, när hon kom hem från dagis så sa jag:
-Vi har en överaskning, jag och Liam. Kommer du ihåg vart vi var när vi åkte flygplan tillsammans med farmor och farfar?
- Nej.
- Vi åkte till Kreta, vi ska åka dit igen!
- Jaha, får jag ett tuggummi nu?

De hade kvällen innan fått tuggummi som jag lovat att hon skulle få smaka när hon kom hem från dagis idag. Det verkar som om det var större än en resa till Kreta.

Nu sitter vi alltså och håller tummarna för att askmolnet inte ska bli större så vi kan få åka till Kreta igen den 6/5. Den här gången från Oslo och det är ju bara ca 30 mil dit. Härligt att ha något att se fram emot!!

I lördags tog jag bilen till Särna klockan 05:45 för att möta upp mitt sällskap som skulle med på årets Linedancekryssning. Vi var fem stycken som skulle med från klubben ( ca 50% av klubbens medlemmar) och vi hade beställt tåg från Mora. Såklart var vi trötta när vi satt på tåget men vi hann med att få lite ost, vin och kex under resan, som sig bör. Det var så lungt på tåget, satt jag och tänkte på, men när vi kom till Uppsala så fick jag ändra uppfattning för där ramlade det in folk. Blandat folk från världens alla hörn kändes det som. Man hörde minst tre olika språk, kände flera olika lukter och storstadssurret var härligt som omväxling.

Planen var att jag skulle dansa lite, och sova och läsa mer. Jag tänkte att jag skulle ta det som en ledighetsresa utan att behöva kliva upp mitt i natten för att nappa, eller trösta barn. På lördagskvällen så blev det först några danser, sen intog vi en sen middag och sen var det dags för mig att gå i säng för jag fick ont i magen, som vanligt. Jag försökte läsa lite men ögonen gick i kors.

På söndagen hade vi möjlighet att gå i land i Riga och vi tog oss till den berömda marknaden som inryms i gamla seppelinarhangarer. Hur stort som helst!! När vi skulle gå därifrån så blev Susanne utsatt för en ficktjyv som stal hennes plånbok och plötsligt så var det inte lika roligt längre. Som tur är så är Susanne en klok kvinna, så hon hade lagt ur alla bankkort utom ett, och så hade hon inte så mycket pengar i. Passet och boardingkortet hade hon i ryggsäcken.

Söndagskvällen bjöd på lite mer dans, en rolig och tidig middag och sen så fick jag huvudvärk, så det var bara att bege sig till hytten och lägga sig för att sova.

Första natten blev sömnen lite halvdann, för det var så vågigt, och andra natten så var det högljutt i korridoren så det inte gick att sova. Jaja, jag hade i alla fall väldigt roligt och när jag nu sitter här och bloggar så kan jag fortfarande känna hur färjan gungar.

Jag har ju bloggat förrut om att vi har en påsköveraskning här i huset och idag är det dags att avslöja den. Vi har satt in en kamin i vardagsrummet och mamma och Lasse vet inget än, men de kommer i eftermiddag.

Vi tog hit sotaren för ett tag sedan som skulle kolla om vi skulle kunna sätta in en kamin i hörnet i tvrumsdelen. Han var tveksam och tyckte att vi skulle sätta den direkt i murstocken istället i matrumsdelen. Där tappade jag intresset för jag tyckte att det skulle bli för trångt i matrummet. Mikael stod på sig och mätte upp och visade på att det skulle bli jättebra. En utav vinterns sista superkalla dagar så mjuknade jag och sa huttrande att nu får du visst sätta in en kamin. Nu tog det fart. Vi hämtade kakelkataloger och kaminkataloger och funderade på hur vi skulle göra allt till det bästa. Resultatet blev sååå bra och jag är glad att jag gav efter. Skärtorsdagen kom sotaren och godkände allt. Det såg väldigt bra ut, tyckte de.

Så här härligt ser det ut när man har tänt en brasa...



Så här blev det i matrummet...                  och i tvrummet.
                         

Man får ju förståss passa sig när man har grejer framme som lillkillen kan komma åt...



Han hittade askhinken som jag hade ställt lite slarvigt vid kaminen i morse och då såg han ut så här. Jag kan ju gissa hur det kommer att se ut i blöjan om någon dag.

Vi har ju haft några dagar nu i påsk när solen har lyst varm och härlig. Igår tog jag med mig lunchen ut till skogskanten och tände en brasa. Ljudet av eldsprak, fågelkvitter och barnlek förgyllde min lunch.


Jag satt i solen och funderade över livets viktiga frågor och svar. Hur ska garaget som vi ska bygga i sommar se ut? Ska jag måla tånaglarna röda till helgen? Vilka barn ska dela rum? Ja, ni förstår... jag hade fullt upp. En sak kom jag att tänka på, vad bra det blev för många andra att vi flyttade till Idre. Tänk, vad enkelt att komma åt bra skidåkning, och tänk, morbror Sune, vad ofta du får träffa lillasyrran varje gång hon är på väg hit och hem till Asker. Det enda jag saknar med att bo i Idre, förutom alla gulliga syskon med familjer och mamma och Lasse, är alla vårblommor och vårfåglar. Det blir ett besök om några veckor så jag får stilla vårkänslorna!

 

Idag så sov de stora barnen rätt så länge efter en helg med fest två kvällar i rad. De brukar alltid sitta en stund i tv-soffan innan de äter frukost och idag så var jag så snäll att jag erbjöd de att få sin frukost i soffan. De blev jätteöveraskade och glada. Jag fick tillochmed en puss av Liam.


Lillebror fick vi sätta på golvet så att han inte skulle rulla in i bordet och ta deras frukost. Det dröjer nog inte så länge innan det tricket också är lönlöst. Han ställer sig upp på knäna och gungar, så snart så kryper han väl.


Idag är det ytterligare en dag med solsken så det blir nog att grilla lite lunch ute i skogskanten lite senare. Härligt med sånt här vårväder.

Idag har jag och pojkarna varit i Mora. Jag skulle till doktorn på eftermiddagen och då passade Liam på att vara hos kusin Felix så jag hade bara med mig lilla Charlie. När jag var klar på sjukhuset så tog jag en tur till Kappahl och när jag var på väg in i butiken men lillebror i kundvagnen så mötte jag två damer. Den ena damen var nog assistent åt den andra är min gissning. Assistenten: - Nu får vi flytta oss lite för nu fick vi möte. Dam två; - Är det här din pojke? Han var ju söt, vad heter han? Jag; - Han heter Charlie! Tvåan; - Fniss, Charlie Norman... Vad heter din kille då? Har du kille? Jag; - Min man heter Mikael. Tvåan; - Är du gift? Brukar du gå ut och dansa någe då? Jag; - Ja, jag är gift, ja, ibland går jag väl på dans. Vad heter din kille då? Tvåan; - Rune Andersson.

Där var samtalet slut och vi gick åt varsitt håll och jag hade ett stor smil på läpparna länge efter det. Hon gjorde hela min eftermiddag med sina nyfikna frågor och sina ärliga svar. Rune Andersson, du har haft tur!

Ja, den har äntligen kommit, vår lilla påsköveraskning. Den passar bra, den ger oss lugn och ro. Är du nyfiken? Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge...

Ja, min Denise hon kan hon:

Hon har det lite svårt med namnen Totta och Tova. ( min plastbror och sambo... eller vad man nu ska kalla dem) När vi åkte i bilen igår så var Zilla och Totte på radion. Ni vet den buktalade tjejen som har en apa på armen. Hon satt och lyssnade och så säger hon- Mamma. är det där Totte och Tova? Hon kunde innte förstå varför jag skrattade så.

En kväll så stod bolibompa på och de sjöng en sång. Från Emil i Lönneberga, "Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp". Hon kom utspringande i hallen där jag stod- Mamma, de sjunger "Grisen är galen", säger hon sjungande.


Jag höll på att torka av bordet efter kvällsmaten en kväll och Denise hade varit på toa och gjort sig i ordning för sängen. Hon kommer in i köket och spänner musklerna. -Kolla vad stark jag är! Jag har borstat tänderna med den starka tandkrämen.


Jag tjyvlyssnar på Liam och Denise när de kommer in efter att ha varit ute och lekt. Liam säger till Denise:- Häng upp overallen, då blir mamma glad.

Jag får mig ett gott skratt så gott som varje dag här hemma när Denise pratar på om allt möjligt.

NU, äntligen känns det att våren är på gång. Det har ju varit soligt och fint i ett par veckor men det har ju blåst och man har inte kunnat varit ute. Men i dag... åhh vad det är härligt! Jag har suttit på verandan en stund när jag kom hem och det är VARMT! När jag sitter där så hör jag vårens aktiviteter; Fåglarna sjunger och låter nästan stressade, töstänk hörs när bilarna kör på stora vägen och takdoppet från alla hus runt omkring blir nästan som en orkester.  

Det finns alltså hopp om att det blir vår och sommar även detta år, trots oändligt med snö och bitande kyla som hållt sig fast i vinter. 

 

Häromdagen så ville Liam och Denise leka uppfinnare. Visst sa jag, det går väl bra. De plockade fram senap, soja, olja, socker, honung och ketchup. Varsitt glas och en sked, sen var de redo.

Så här såg Denise's glas ut innan skeden kom i. Mmmm....



Liams uppfinning är klar.


-Ska ni inte smaka då? undrade jag. -Nej fy, va äckligt! sa båda. En liten stund senare så säger Denise: -Jo, jag ska nog smaka. Hon tar en sked och tvekar lite innan hon stoppar den i munnen. -Mmmm, det var ju gott. Säger hon med en rynka i pannan, sen tar hon en till?!?!?!

Det var en modig liten uppfinnare som smakade fast hon visste vad hon hade haft i!

Fram och tillbaka över golvet, fort, fort. Blomma här, gardin där. Eller kanske en ren tröja som hänger på tork på en stol. Det är livet för en kille i läragåstol.

Helgen som var så tog vi det allmänt lugnt. På lördagen när vi vaknade var det ju underbart väder, så vi packade fika och tog med hela familjen på en skotertur. Vi åkte till Öresjön och parkerade vid den lilla ön. Brrr! Det blåste, och blåste ännu mer! Nej, vi packade ihop våra saker och for hem igen. Inte ens fikat kom fram. När vi kom hem så ville vi fika ute och tog fram allt, men det gick bara inte. Vi fick ge upp och gå in och fika.

Det är rätt så häftigt vad lekarna kan svänga med barnen. På en och samma dag så kan de leka mamma, pappa, barn, och star wars. Både Liam och Denise är med och leker. Ena stunden i hennes rum, och i nästa stund i hans. Undrar hur det ska bli när Charlie ska flytta ut ur vårt rum? Var ska han bo? Kan några dela rum? Det problemet får vi skjuta på fram till hösten.

      

Idag måndag så har jag haft mer energi än jag haft på länge. Skönt. Lite gladare och mer tålamod med. Härligt! Jag har röjt i tvättstugan så nu är det nästan ingen mer tvätt som ska tvättas. Det är en sån sak som jag kan tappa lust på, all denna tvätt. Man ser ju inget slut ibland.

Kanske har jag fått så mycket energi att jag kan hålla mig vaken i soffan ikväll?

Ögonen känns tunga, noll energi, dåligt humör, inget tålamod... suktar efter några få minuter i solen för att fylla på med possivitet.

Det blir lite bättre med Larz-Kristerz, kaffe och vänner!

Idag vid frukost så berättade jag för Liam och Denise att vi skulle till Idre Fjäll i april och titta på Idrestjärnan. Det är en talangtävling som har sin final på Idre Fjäll, och Liam och jag var där i fjol och han gillade det. I år så är Erik Saade från melodifestivalen med (det var han i fjol med men då visste inte barnen vem han var) och såklart Molly Sandén.

Liam började sjunga på Eriks melodifestivallåt och då säger Denise att den hörde hon på ica igår med farmor. Hon hörde en annan låt också som hon försökte beskriva: -Han med runt ansikte var också med, sa hon ???? Vi förstod inget. -Jo, han med ritarren, (gitarren). -Jaha, sa vi. Han som sjöng Underbart? -Ja han, sa hon. Hon hade alltså sett Kalle Moraeus på ica på tv:n.

I går tog vi en promenad till Ica sent på eftermiddagen, jag och Denise. När vi hade fikat och handlat så ville hon vara kvar och "jobba" med farmor och farfar. Det fick hon och hon vinkade glatt till mig när jag skulle gå.

När hon sen kom hem vid 18-tiden så var det ju dags för middag så jag frågade henne vad hon skulle ha. Hon hade två rester att välja på. Nej, hon behövde ingen middag för hon hade ju fått kokosboll och cocacola med farmor och farfar på affärn!! Ja, ja, efter lite övertalning så valde hon i alla fall korv och potatis som middag.

Maten stod framme på bänken för Liam hade just ätit, så Denise ville fixa allt själv. Och det gjorde hon minsann. Hon la på mat på tallriken, värmde den i micron och sen ville hon sitta vid bänken och äta, så det gjorde hon. Sen när hon var klar så la hon potatisskalen i kompostpåsen och satte in allt i diskmaskinen!!! Snacka om att lite barnarbete på ica kan löna sig ibland!

Jag har ju skrivit en del om min lilla tjej Denise som är full av överaskningar varje dag. Idag när jag gick till dagis med henne så kom jag att tänka på en sak som Liam gjorde när han var 4 år.

Han hade varit och lekt hos Mathilda som bor på vägen ovanför oss och de brukar gå till varandra genom skogen utan problem. Den här gången skulla Mathilda följa Liam hem för han ville inte gå själv. Efter ett tag fick jag ett mess från hennes mamma som undrade om de kommit fram... det hade de inte. Jag sprang ut och ropade och ropade. Inga svar från Liam. Nu infann sig paniken. Var hade de tagit vägen? Monika kom genom skogen och konstaterade att där var de inte. Mitt emot vår tomt finns en liten damm och med värsta scenariot i huvudet så sprang jag dit för att försäkra mig om att de inte var där. Puh, det var de inte. Men var kunde de vara? Simon tog bilen och for runt på byn och kollade och jag höll mig hemma ifall de skulla dyka upp. Efter en liten stund ringer Monika och säger att de hade blivit upplockade av sin dagisfröken vid fiskodlingen precis ovanför grillen. Det är halvvägs till Ica!!!

Deras förklaring var att de skulle lägga ett brev i vår låda och sen skulle Liam följa Mathilda en bit på vägen hem, men där var så blött så de skulle ta bilvägen istället. De missade var vägen började och fortsatte rakt fram tills de kom till grillen, där de kände igen sig och gick upp där. De stannade vid fiskodlingen och lekte lite och då kom Maria som tyckte att de var lite väl små för att gå där själva så hon körde hem dem till Mathilda.

Snacka om omväg!