dahlstrommarna

Jag har ju skrivit en del om min lilla tjej Denise som är full av överaskningar varje dag. Idag när jag gick till dagis med henne så kom jag att tänka på en sak som Liam gjorde när han var 4 år.

Han hade varit och lekt hos Mathilda som bor på vägen ovanför oss och de brukar gå till varandra genom skogen utan problem. Den här gången skulla Mathilda följa Liam hem för han ville inte gå själv. Efter ett tag fick jag ett mess från hennes mamma som undrade om de kommit fram... det hade de inte. Jag sprang ut och ropade och ropade. Inga svar från Liam. Nu infann sig paniken. Var hade de tagit vägen? Monika kom genom skogen och konstaterade att där var de inte. Mitt emot vår tomt finns en liten damm och med värsta scenariot i huvudet så sprang jag dit för att försäkra mig om att de inte var där. Puh, det var de inte. Men var kunde de vara? Simon tog bilen och for runt på byn och kollade och jag höll mig hemma ifall de skulla dyka upp. Efter en liten stund ringer Monika och säger att de hade blivit upplockade av sin dagisfröken vid fiskodlingen precis ovanför grillen. Det är halvvägs till Ica!!!

Deras förklaring var att de skulle lägga ett brev i vår låda och sen skulle Liam följa Mathilda en bit på vägen hem, men där var så blött så de skulle ta bilvägen istället. De missade var vägen började och fortsatte rakt fram tills de kom till grillen, där de kände igen sig och gick upp där. De stannade vid fiskodlingen och lekte lite och då kom Maria som tyckte att de var lite väl små för att gå där själva så hon körde hem dem till Mathilda.

Snacka om omväg!