Vilken härlig konversation

Idag har jag och pojkarna varit i Mora. Jag skulle till doktorn på eftermiddagen och då passade Liam på att vara hos kusin Felix så jag hade bara med mig lilla Charlie. När jag var klar på sjukhuset så tog jag en tur till Kappahl och när jag var på väg in i butiken men lillebror i kundvagnen så mötte jag två damer. Den ena damen var nog assistent åt den andra är min gissning. Assistenten: - Nu får vi flytta oss lite för nu fick vi möte. Dam två; - Är det här din pojke? Han var ju söt, vad heter han? Jag; - Han heter Charlie! Tvåan; - Fniss, Charlie Norman... Vad heter din kille då? Har du kille? Jag; - Min man heter Mikael. Tvåan; - Är du gift? Brukar du gå ut och dansa någe ? Jag; - Ja, jag är gift, ja, ibland går jag väl på dans. Vad heter din kille då? Tvåan; - Rune Andersson.

Där var samtalet slut och vi gick åt varsitt håll och jag hade ett stor smil på läpparna länge efter det. Hon gjorde hela min eftermiddag med sina nyfikna frågor och sina ärliga svar. Rune Andersson, du har haft tur!

Den som väntar på nåt gott...

Ja, den har äntligen kommit, vår lilla påsköveraskning. Den passar bra, den ger oss lugn och ro. Är du nyfiken? Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge...

Några fler roliga...

Ja, min Denise hon kan hon:

Hon har det lite svårt med namnen Totta och Tova. ( min plastbror och sambo... eller vad man nu ska kalla dem) När vi åkte i bilen igår så var Zilla och Totte på radion. Ni vet den buktalade tjejen som har en apa på armen. Hon satt och lyssnade och så säger hon- Mamma. är det där Totte och Tova? Hon kunde innte förstå varför jag skrattade så.

En kväll så stod bolibompa på och de sjöng en sång. Från Emil i Lönneberga, "Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp". Hon kom utspringande i hallen där jag stod- Mamma, de sjunger "Grisen är galen", säger hon sjungande.


Jag höll på att torka av bordet efter kvällsmaten en kväll och Denise hade varit på toa och gjort sig i ordning för sängen. Hon kommer in i köket och spänner musklerna. -Kolla vad stark jag är! Jag har borstat tänderna med den starka tandkrämen.


Jag tjyvlyssnar på Liam och Denise när de kommer in efter att ha varit ute och lekt. Liam säger till Denise:- Häng upp overallen, då blir mamma glad.

Jag får mig ett gott skratt så gott som varje dag här hemma när Denise pratar på om allt möjligt.

Nu känns det

NU, äntligen känns det att våren är på gång. Det har ju varit soligt och fint i ett par veckor men det har ju blåst och man har inte kunnat varit ute. Men i dag... åhh vad det är härligt! Jag har suttit på verandan en stund när jag kom hem och det är VARMT! När jag sitter där så hör jag vårens aktiviteter; Fåglarna sjunger och låter nästan stressade, töstänk hörs när bilarna kör på stora vägen och takdoppet från alla hus runt omkring blir nästan som en orkester.  

Det finns alltså hopp om att det blir vår och sommar även detta år, trots oändligt med snö och bitande kyla som hållt sig fast i vinter. 

 

2 små uppfinnare

Häromdagen så ville Liam och Denise leka uppfinnare. Visst sa jag, det går väl bra. De plockade fram senap, soja, olja, socker, honung och ketchup. Varsitt glas och en sked, sen var de redo.

Så här såg Denise's glas ut innan skeden kom i. Mmmm....



Liams uppfinning är klar.


-Ska ni inte smaka då? undrade jag. -Nej fy, va äckligt! sa båda. En liten stund senare så säger Denise: -Jo, jag ska nog smaka. Hon tar en sked och tvekar lite innan hon stoppar den i munnen. -Mmmm, det var ju gott. Säger hon med en rynka i pannan, sen tar hon en till?!?!?!

Det var en modig liten uppfinnare som smakade fast hon visste vad hon hade haft i!

Livet i knähöjd

Fram och tillbaka över golvet, fort, fort. Blomma här, gardin där. Eller kanske en ren tröja som hänger på tork på en stol. Det är livet för en kille i läragåstol.

Lungt och stilla

Helgen som var så tog vi det allmänt lugnt. På lördagen när vi vaknade var det ju underbart väder, så vi packade fika och tog med hela familjen på en skotertur. Vi åkte till Öresjön och parkerade vid den lilla ön. Brrr! Det blåste, och blåste ännu mer! Nej, vi packade ihop våra saker och for hem igen. Inte ens fikat kom fram. När vi kom hem så ville vi fika ute och tog fram allt, men det gick bara inte. Vi fick ge upp och gå in och fika.

Det är rätt så häftigt vad lekarna kan svänga med barnen. På en och samma dag så kan de leka mamma, pappa, barn, och star wars. Både Liam och Denise är med och leker. Ena stunden i hennes rum, och i nästa stund i hans. Undrar hur det ska bli när Charlie ska flytta ut ur vårt rum? Var ska han bo? Kan några dela rum? Det problemet får vi skjuta på fram till hösten.

      

Idag måndag så har jag haft mer energi än jag haft på länge. Skönt. Lite gladare och mer tålamod med. Härligt! Jag har röjt i tvättstugan så nu är det nästan ingen mer tvätt som ska tvättas. Det är en sån sak som jag kan tappa lust på, all denna tvätt. Man ser ju inget slut ibland.

Kanske har jag fått så mycket energi att jag kan hålla mig vaken i soffan ikväll?

Pingvinspel

Mikael har ett spel på sin telefon som heter Pingvinspelet, eller barnen kallar det så i alla fall. De frågar ofta honom om de får spela det och svaret är allt som oftast Nej! ¨

I morse satt jag och Mikael och åt frukost och Liam och Denise lekte och tittade på tv. Då kommer Denise och frågar Mikael: -Får jag spela på din telefon? -Ja, svarade han utan att tveka. -Va?, du sa ja? Pappa, du sa ja?

Helt klart så hade hon förväntat sig att han skulle säga nej, som svaret brukar bli. Snacka om förvåning.


Vårtrött

Ögonen känns tunga, noll energi, dåligt humör, inget tålamod... suktar efter några få minuter i solen för att fylla på med possivitet.

Det blir lite bättre med Larz-Kristerz, kaffe och vänner!

Melodifestivalsnack

Idag vid frukost så berättade jag för Liam och Denise att vi skulle till Idre Fjäll i april och titta på Idrestjärnan. Det är en talangtävling som har sin final på Idre Fjäll, och Liam och jag var där i fjol och han gillade det. I år så är Erik Saade från melodifestivalen med (det var han i fjol med men då visste inte barnen vem han var) och såklart Molly Sandén.

Liam började sjunga på Eriks melodifestivallåt och då säger Denise att den hörde hon på ica igår med farmor. Hon hörde en annan låt också som hon försökte beskriva: -Han med runt ansikte var också med, sa hon ???? Vi förstod inget. -Jo, han med ritarren, (gitarren). -Jaha, sa vi. Han som sjöng Underbart? -Ja han, sa hon. Hon hade alltså sett Kalle Moraeus på ica på tv:n.


Barnarbete

I går tog vi en promenad till Ica sent på eftermiddagen, jag och Denise. När vi hade fikat och handlat så ville hon vara kvar och "jobba" med farmor och farfar. Det fick hon och hon vinkade glatt till mig när jag skulle gå.

När hon sen kom hem vid 18-tiden så var det ju dags för middag så jag frågade henne vad hon skulle ha. Hon hade två rester att välja på. Nej, hon behövde ingen middag för hon hade ju fått kokosboll och cocacola med farmor och farfar på affärn!! Ja, ja, efter lite övertalning så valde hon i alla fall korv och potatis som middag.

Maten stod framme på bänken för Liam hade just ätit, så Denise ville fixa allt själv. Och det gjorde hon minsann. Hon la på mat på tallriken, värmde den i micron och sen ville hon sitta vid bänken och äta, så det gjorde hon. Sen när hon var klar så la hon potatisskalen i kompostpåsen och satte in allt i diskmaskinen!!! Snacka om att lite barnarbete på ica kan löna sig ibland!

Liam kan han med.

Jag har ju skrivit en del om min lilla tjej Denise som är full av överaskningar varje dag. Idag när jag gick till dagis med henne så kom jag att tänka på en sak som Liam gjorde när han var 4 år.

Han hade varit och lekt hos Mathilda som bor på vägen ovanför oss och de brukar gå till varandra genom skogen utan problem. Den här gången skulla Mathilda följa Liam hem för han ville inte gå själv. Efter ett tag fick jag ett mess från hennes mamma som undrade om de kommit fram... det hade de inte. Jag sprang ut och ropade och ropade. Inga svar från Liam. Nu infann sig paniken. Var hade de tagit vägen? Monika kom genom skogen och konstaterade att där var de inte. Mitt emot vår tomt finns en liten damm och med värsta scenariot i huvudet så sprang jag dit för att försäkra mig om att de inte var där. Puh, det var de inte. Men var kunde de vara? Simon tog bilen och for runt på byn och kollade och jag höll mig hemma ifall de skulla dyka upp. Efter en liten stund ringer Monika och säger att de hade blivit upplockade av sin dagisfröken vid fiskodlingen precis ovanför grillen. Det är halvvägs till Ica!!!

Deras förklaring var att de skulle lägga ett brev i vår låda och sen skulle Liam följa Mathilda en bit på vägen hem, men där var så blött så de skulle ta bilvägen istället. De missade var vägen började och fortsatte rakt fram tills de kom till grillen, där de kände igen sig och gick upp där. De stannade vid fiskodlingen och lekte lite och då kom Maria som tyckte att de var lite väl små för att gå där själva så hon körde hem dem till Mathilda.

Snacka om omväg!

Min Lotta på Bråkmakargatan.

Ni har väl säkert sett Lotta på Bråkmakargatan och vet vilket busfrö hon är. Jag har en likadan här hemma. Varje dag gör hon något nytt litet bus.

Idag så skulle vi till affärn en sväng och vi tog en promenad dit. Hon ville ta med sig sin väska som hon har till dockorna och det gick väl bra, bara hon bar den själv. Vi kom till ica och hon fick ta en liten vagn. Hon tog av sig jacka, mössa och väska och la i vagnen och nu var hon redo för att handla. När vi nästan var färdiga såg jag att hon höll så hårt i sin väska. -Vad har du där? frågade jag. -Medicin, säger hon. I väskan hade hon en cd skiva med Emil i Lönneberga, och så sa hon att hon även hade haft en halstablett???? Skivan kom hemifrån som tur var, så någon tjuv är hon inte.... än.... Det där med halstablett vet jag inte om det var sant, det brukar vara för starkt för henne.

Lite senare på dagen skulle vi till Liams kompis med lite grejer till Liam, för han skulle sova över där. När vi håller på att klä på oss så är jag upptagen med Charlie och hon är redan klar. -Jag går ut och väntar i bilen jag, säger hon glatt. - Javisst, vad bra, säger jag. När även jag och lillebror är i bilen vänder jag mig om för att se om hon fått på bältet och då ser jag... hon har bara sommarskor på sig! Men.... hon var klok nog att ta de i handen och bytte sedan om i bilen. När vi var framme tog hon på sig kängerna och det var väl inget konstigt med det.

Här är min lilla "Lotta" när hon poserar i en mössa jag lyckats sticka. Det går ju inte att le som vanligt, man måste stajla till sig lite... framförallt när man har Supermandräkten på sig.


RSS 2.0